söndag 12 oktober 2008

I början av nittitalet importerade vi två papillons till Island. Man hade tidigare importerat en hane och en tik från Danmark men från dem kom inga valpar. Vi vände oss till Sverige eftersom vi tyckte de såg finast ut. Det tycker vi fortfarande. En av de vinstrikaste kennlarna var kennel Pepejas och därifrån köpte vi en hane Pepejas Sweet and Proud och en tik Pepejas White Pearl. Gutti och Perla. Under sitt första levnadsår så råkade Perla ut för den olyckan att bryta frambenen och därmed klipptes hennes utställningskarriär av. Gutti gick från klarhet till klarhet. Flera gånger BIR, flera gånger grupplacerad BIG, BIS1 och  BIS3, Isländsk utställningschampion och Internationell utställningschampion.

Från Perla och Gutti tog vi tre kullar. Det var inte förrän vid den senaste kullen som vi upptäckte att Gutti hade PRA och att Perlas stamtavla indikerade att hon var bärare. Då var de fyra små valparna fyra veckor gamla. Två tidigare och äldre kullar var sålda. Det första jag gjorde var att kalla alla mina blivande och tidigare valpköpare till möte där jag förklarade vad jag fått reda på och att alla dessa fina papillons skulle tas ur avel. De som hade tingat valpar fick 50% rabatt och erbjudande att dra sig ur. Alla ville dock stå fast vid sitt köp.

Perla gick bort i hjärnblödning när hon var åtta år sommaren 1999, Gutti levde tills han närmade sig tretton och gick bort våren 2004. Då hade han varit helt blind i fyra år. Det hade inte påverkat honom tidigare men när vi flyttade och allt ändrades så tappade han livsgnistan och försvann in i sig själv. Då var det inte rättvist mot honom att låta honom leva längre.

Nu sommaren 2005 har jag beslutat att det är dags att åter igen förgylla mitt hem med Papillon. Mitt problem är att jag har haft en oerhört vacker hund som jag jämför alla andra med och dessutom är jag mycket försiktig vad gäller PRA. Och en tik ska det förståss vara.